Hej alla underbara människor.

Har varit dålig att vara här inne och uppdatera. 

Inte för att jag tycker att jag har mycket intressant att skriva - tycker jag. 

Nu sista tiden har jag haft en tuff period. Jag går på mina möten - ACA. Har till och med sen drygt 2 månader tillbaka gått  till en psykolog. För att prata av mig och finna mig själv -> den jag verkligen är. 

Rent mentalt - tankemässigt tror jag vem jag egentligen är. Men jag har svårt att känna vem jag egentligen är.

Jag är så otrolig tacksam över att det finns hjälp att få. Men man skall bara hitta/finna det. Och framför allt skall det kännas rätt.

Jag känner mig så jävla tom - precis som om jag har tappat mig själv och min personlighet.

 Även om det finns människor runt omkring mig som säger att jag har förändrats till det bättre/positiva. 

MEN det känns inte så.

Det är så jävla skönt att bara få en annan infallsvinkel från psykologen - där hon förklara mina tanka och känslor och mina upplevelser från min barndom och framåt.

Jag har haft det rent mentalt jobbigt även på mitt jobb - med mina kollegor/kollega. Där den ena kollegan har ett sånt jävla kontrollbehov, osäkerhet, nyfikenhet och dylikt. Ibland så har man inte vetat vilket humör hon har varit på och om man har kunnat skämtat med henne utan att kränka henne rent känslomässigt. Dubbelsuck. I övrigt är hon trevlig.

Nu låter det konstigt men det är som två personer. Orkar inte förklara mer.

Har bara varit jobbigt rent mentalt just nu.

Men man har sina svackor och toppar.

Nä nu skall jag hålla kväll.

Fridens liljor gott folk

Kram