Go´morron alla.

Nu i ett par nätter har jag vaknat för att b l a gå på toa. 

Då har man legat vaken en stund & funderat & filosoferat.

Då kom tankarna in på personer som har gjort illa en (mig) på  ett eller annat vis. 

Mest verbalt (ibland över situationer).

Då kommer nästa fundering. Hur kan man förlåta dessa människor som har gjort en illa rent mentalt?! 

Och det mesta har ju hänt då när man gick i skolan på ett eller annat vis.

Men så ha man funderat på om dom som gett dessa elaka verbala ord om dom har mått bra inombords.

I & med att de höllt på så som de gjorde.

Så om man inser att de inte mådde bra då så då behöver man inte vara bitter på dem då. 

Med andra ord så skall man vara bitter på det som har hänt - vilket inte är så lätt. 

För jag har mig själv att sköta för att kunna må bra psykiskt som fysiskt för att kunna fungera socialt.

Sen skall jag väl säga att jag är inte världens bästa person. Jag har väl också gjort mitt på ett eller annat vis pga att man själv inte har mått bra. 

Det kan nog de flesta instämma att man gör saker, säger ord/meningar som man inte menar, som i sin tur skadar andra. Och då ibland så inser man att man har skadat en eller flera personer utan att man har menat det. Och då har man automatiskt skadat sig själv. Dominoeffekten!!

Det är så jobbigt i vilket som. 

Den som sårar en/mig som när man inser att man har sårat någon man tycker om.

Men det svåraste är att man skall kunna förlåta sig själv som andra. Pga rädsla mm. 

Och eventuellt gottgöra sig själv och andra för det man har gjort utan att tycka synd om sig själv och andra.

Ja jag vet inte vad ni tycker men det är bara lite svammel/funderingar från min sida.

Om det är någon som läser så skriv en kommentar om vad ni tycker om det jag skrev. 

OM NI VILL, JAG HINDRAR ER INTE

KRAM TILL ER ALLA