Ja kan man vara trött på allt? Är jag ensam om att vara trött på allt? Eller är det fler där ute som är i samma sits? Trött på allt eller just bara det där lilla som får en att bara vilja vara ensam men ändå inte! Finns det någon som kan se en den man egentligen är?
Alltid skall man vara den där Katarina. Alltid ha en fasad som är påklistrad. Ibland vill man bara sticka iväg någonstans! Men det går inte. För hur det än är så är det inre mående som är ett avgörande!
Eller har jag fel. Nä jag tror inte det. För sen jag träffade T har jag börja förstå själv. Jag har inte velat ta till mig det tidigare. Även om jag visste och har pratat om det. Men det är bara det att man skulle och ta det första steget. Viljan! Att viljan har funnist där. Viljan att få inre ro. JA vem vill inte ha den inre friden. Den inre ro i själen.
Jag vet att jag inte är den som är pratsam av mig. Ja jag tycker om att lyssna. Men ibland är det som om att man är osynlig och inte finns. Ja så var det när jag var liten. Man hade så många tankar när man var liten. "Varför" dök alltid upp när man var liten och har alltid funnits där när jag växte upp.
Ja jag skall väl inte klaga på det viset. För hur det än är så har man egentligen haft en bra uppväxt. Man har haft bra rent matrielmässigt. Men det är mycket som jag inte kommer ihåg mycket när jag var yngre. Hmm låter det konstigt? Kanske, kanske inte!
När jag sitter och funderar på vissa situationer. Jag har haft många situationer där jag inte har kunnat ta på varför jag har varit på dålig humör utan anledning. Jag har mått dåligt, riktigt dåligt. Psykiskt. Även om man inte kan se det och inte vet varför. Är det inte hemskt att inte veta varför. Men ändå vet man att svaret finns inom mig. Men det var långt inom mig som jag inte kan ta plocka fram.
Ja jag är trött. Trött på att inte ha nått att gå till om dagarna. Men visst har jag vänner. Men det är ändå det att ha något att gå till. Att få tjäna pengar. Det sociala livet. Visst har jag träffat andra människor. Visserligen via T. Men jag kan säga att de är de goaste människor. Ärliga goa människor. Jag har inte träffat dem så ofta. Men det finns det goa ärliga och väldiga varma personer. Det är som om dom har tagit emot mig med öppna armar. Ja man känner värmen från dem trots att jag inte känner dem så väl. Ja goa varma människor!!!! Man blir varm!!!!
Men det är ändå nått som saknas inom mig!!!! Men det kommer hoppas jag!!!! Jag Längtar!!!! Men det går långsamt, så långsam!!!!
Men men ni får ha det så bra och jag sänder en kram till er alla!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar