VARFÖR????

För det mesta undrar jag varför man är den man är. Varför finns man? Vad har man för livsuppgift här i livet? Varför har man just de föräldrar man har? Just nu skulle jag återigen dra täcket över huvudet och skita i alltihop Ja inte riktigt så allvarligt. Jag har varit i en svacka där jag inte har mått riktigt bra och jag gör det fortfarande inte. Men det har sina orsaker. Å förhoppningsvis är det på bättringsvägen. Jag kan säga det att jag har en klump i magen. Jag vill inte vad morgondagen kommer att ge. Ja men sen å andra sidan så hoppas jag att det löser sig med det som är just nu. Ibland vill jag bara ställa mig utanför mitt eget JAG och bara titta på. Nu i helgen som var, var jag hemma hos min bror och svägerska och åt middag. Min far och farmor var också där. Och givetvis får jag höra att samma gamla visa om varför jag inte har några barn, när skall jag skaffa barn, när jag skall gifta mig. Och om jag inte gifte mig så kommer jag bli en gammal nucka. Och vem skall ta hand om mig när jag blir gammal och det ena efter det andra. Blir så J-----LA TRÖTT på att höra det. Jag kan säga rätt ut. JAG VILL INTE HAR NÅGRA BARN. Och varför skall man skaffa barn för att barnen skall ta hand om mig när jag sitter på hemmet. Varför kan jag inte leva mitt liv så som det är just nu. Att andra har skaffat barn är deras ensak och att jag lever så som jag gör är min ensak. Och jag har och vill inte planer min framtid. JAG lever så som jag vill. Inte för att jag ogillar barn. Men jag tycker det är skönt att leva så som jag gör. Missförstå mig inte ni som har barn och familj. Men jag blir bara frustrerad av att få höra allt det här med att skaffa barn och giftemål och fan å hans moster osv. Hade jag kunnat spy hade jag gjort det då och nu. Och jag sa ifrån att jag inte ville ha barn. Det är precis som om det finns en inställning att man måste skaffa barn bara för att släktbanden skall leva vidare och att man skall bil omhändertagen av SINA barn när man blir gammal. Mina äldsta syskon har barn och släkten kommer leva vidare hur det än blir. Och om man säger så finns det ingen som kommer ihåg mig om Hundra år. Så vad gör det för skillnad om jag inte skaffar barn. Visst jag förstår dom som inte kan få barn men som gärna vill ha barn. För hur det än blir skall man ta hand om barnen och älska dem hur det än blir. Oavsett om det är ens biologiska eller adopterat,styvbarn ecetra ecetra. Jag var bara tvungen att skriva av mig. Ni får mycket väl skriva vad ni tycker. Skall man skaffa barn om man inte vill bara för att familjebanden skall leva vidare och att man skall ha någon att ta hand om. Osv. Jag bara undrar!!!!

KRAM!!!